tisdag 22 oktober 2013

Grönland, del 1



Vill bara inflika att det kommer dyka upp ett längre inlägg om denna klänning när den väl är färdig, detta är bara en liten inblick i vad jag pysslar med för tillfället.

Mitt största projekt just nu är att sy en Herjolfsnes-inspirerad, kombinerad över-och mellanklänning i grönt ylle. För tillfället har jag ett par knappar färdiga, samt själva "skrovet" till vad som ska bli klänning. Många sömmar blir det, och jag känner mig rätt glad att jag valde en modell med endast två sidokilar, och inte fyra som jag var sugen på först. Nog för att fåfängan är påtaglig, men någon måtta fick det vara då jag ändå planerar frontknäppning. I sin nuvarande form är den förfärligt osexig, men med lite tillpassning runt midjan, finlir i form av fällda sömmar och ärmar borde den snart se bättre ut. För att öka på osexigheten blev fotot även av sjukt undermålig kvalité... Och i kjolsvidden syns inte alls fram och bakkilarna. Skitsamma! Bättre lär dyka upp efter årsskiftet eller när jag blir färdig :)


Psst! Jag har uppdaterat min säljes-sida litegrann!

torsdag 10 oktober 2013

Halvvägs broderar ingen påsväska...


Första delen av vad jag tänkt ska bli en påsväska är avklarad, och den andra delen(vilket egentligen är att öka på bredden av denna) är tanken att jag ska påbörja till helgen då jag behöver något att sysselsätta mig med under några tågresor. Detta är så vansinnigt beroendeframkallande, jag planerar redan fler broderier i den här tekniken, med andra mönster och färger. Självklart behöver jag ju en orange påsväska till den där färgkoordinerade dräkten jag har i tankarna. Och dessa (eller dylika) att rulla upp silkestråden på istället för papprullarna. Och en sådan där korrekt träram och ett nålbrev och och och...

(De små mellanrummen i väven beror mycket på att väven har en hel del ojämna trådar. Men det är inget man inte ser om man inte är närmare än en armlängds avstånd.)

Hosor, hosor, hosor!


Mitt allra första medeltidsplagg som jag sydde någon gång vintern 2008-våren 2009 var en mantel i senapsgul, tunn vadmal ifrån Korps. Maskinfållad och med lusekofta-spänne vid halsen följde den med mig på min första medeltidsvecka. Den har fått gå igenom förändringar sedan dess, till exempel sprättade jag maskinsömmen och handsydde istället upp fållen och i somras när jag fick ett skriande behov av gula hosor, rök manteln och blev istället två par ensömshosor jag har skrivit om här i bloggen.


Under Medeltidsmodes fria frakt i slutet av September bestämde jag mig för att slå till på en meter gult(inte helt olikt det ifrån den gamla skrotade manteln) ylle. Vad skulle det bli? Hosor, såklart. (och kanske en ny pilgrimsväska. Hm...) Den här gången faller modellen på den som jag inspirerades av när jag gjorde ensömshosorna, en konceptskiss ifrån boken "Textiles and clothing 1150-1450" som jag starkt rekommenderar att skaffa hem till sin bokhylla. Jag har själv planer att göra det så småningom, men tills dess lånar jag den ofta ifrån mitt universitetsbibliotek.

EJ SKALENLIG(och mycket sned) SKISS
1) Knäveck. 2) Bredaste delen av vaden. 3) Fotleden.
Delarna dubbelviks och sys ihop.

Det finurliga med detta mönster är att sömmen går under foten, istället för runtom som den gör på de modeller av hosor med en suldel. Jag har aldrig riktigt kommit överens med sul-hosorna då sömmarna alltid lägger sig obekvämt runt foten i skor, medan denna modell är överraskande trevlig. I början känns det lite konstigt mot fotsulan, men så fort man gått in dessa är de superbekväma. Mina hosor är inte särskilt tighta runt ankeln, detta är för att det är omöjligt(åtminstone för tillfället) för mig att komma i dem annars. Jag har också valt att göra dem längre än vad jag vet att många gör sina kvinnohosor, eftersom jag tycker det är bekvämare och inte hasar ned lika mycket. Den töntigt spetsiga tån är en detalj jag valt att behålla sedan den första versionen av hosor med söm under fotsulan.


(Jag bjuder på den läckra kombon av handsydda yllehosor och upphasade mjukisbyxor!)




måndag 7 oktober 2013

Orange hätta

 Detta är ett projekt jag haft liggandes för att sy på när jag vill göra något avkopplande och mycket noggrant. Arbetet har till stor del handlat om förberedande delar som att göra en toille, till exempel sidokilarna har jag gjort flera provversioner av i ett gammalt lakanstyg. Som en del i detta bakgrundsarbete har jag även, innan jag började klippa ut toillen, gjort anteckningar om hur jag vill att hättan ska utformas och sys, allt för att det ska bli så bra som möjligt. Under arbetets gång har jag även noggrant nålat och tråcklat alla delar i omgångar, vilket enligt mig själv har gett resultat.

Jag har en dum benägenhet att få(vad som verkar vara) en snilleblixt,rusa iväg, stressa och göra något halvdant eller helt enkelt komma på halvvägs inom något moment som inte går att ändra i efterhand att snilleblixten inte var någon snilleblixt utan snarare motsatsen. Jag väljer självmant att lägga band på mig själv helt enkelt, eftersom jag märkt att slutresultatet blir så mycket bättre då. Och vem vill egentligen sitta och lägga tiotals timmar på något man kasserar nästa år, eller till och med innan prylen ens är färdig? Jag förstår om detta kan låta tråkigt i någons öron, men för min egen skull är jag trött på att lägga tid, pengar och energi på hafsverk. End of rant, mer om hättan!

EJ SKALENLIG SKISS.
1) 34 cm. 2) 23 cm. 3) 22 cm. 4) 21 cm. 5) 25 cm. 6) 12 cm. 7) 15 cm. 8) 8 cm.


Inspiration ifrån en Londonhätta och Herjolfsnesfyndet No. 71. Ifrån 71:an har jag främst tagit idéen med tredelade sidokilar. I "woven into the earth" kan man läsa att dessa kilar kan ha uppgått till så många som fyra stycken och några av dem kan vara materialskarvar. Enligt denna bok hade antagligen fyndet även en strut, vilket indikeras av ett slithål där den skulle ha suttit om den varit kvar. Jag har valt att utgå ifrån Marc Carlson's skiss över hättan, men lagt till lite konstnärlig frihet genom att istället för rakt skurna kilar gjort dem lätt rundade. De många knapparna är en produkt av inspiration ifrån londonfyndet. Till skillnad ifrån de båda idéskisserna, och min bokkälla, har jag dock valt att utesluta strut på hättan för tillfället, kanske slänger jag på en i ett senare skede, kanske låter jag den vara som den är.

 Materialet är orange ylle ifrån moy bog-projektet och grönt ylle från närmsta second handen, vilket bara kostade fem kronor. Ett formidabelt pris för en lagom bit fint tyg! Hättan är handsydd med vaxad lintråd förutom huvdelen som har fått sin fällda söm sydd med grön silkestråd. Jag hade en rulle liggandes hemma och eftersom jag antagligen kommer bära den delen uppvikt för det mesta kan man lika gärna blinga lite. Knapphålen är också dem sydda med silkestråd.






















Kanten vet jag inte vad jag ska göra med för tillfället, i Woven into the Earth(har jag sagt att den ligger på nattduksbordet och blir ömsamt bläddrad i en stund per kväll? Sagostund för medeltidsfantaster...) står det att 71:an ska ha en speciell sorts väv runt kanten, en "footweave" och det finns även en bild av hur detta ska gå till, men ingen tillräckligt ingående beskrivning att jag som total amatör ska kunna lista ut vad som försiggår. En sådan fotväv skulle såklart vara optimalt, men ja. Utförandet vet jag inte hur det ska gå till. Ett annat alternativ är att kantväva med brickor, men det kan jag inte heller... Så tills jag vet så får den vara ofållad med tråckelsömmarna kvar. Tänker att det är lite medeltida, att inte hinna få på fållen innan man måste använda hättan i höstrusket. Typ. (Att jag med allra största säkerhet inte ska använda den förrän tidigast Maj nästa år är en annan femma.)

Nämnas bör väl även att hättan är en väsentlig del i ett fortskridande projekt att ha en hel färgkoordinerad dräkt i oranget. Den är såklart även ett välkommet komplement till resterande delar av garderoben. Mitt enda problem för tillfället är att jag märkt att 1970-talet har smugit sig in hos min medeltidsgarderob. Orange, rött, brunt och grönt går mina mest använda plagg i just nu. De flesta tycker jag går helt okej att kombinera, medan andra(läs orange och brunt...burr) är lite mer osmakliga. Kul grej iaf.

Det var allt, kudos till dig som orkade läsa den här alldeles för långa texten! På återseende :)