måndag 6 april 2015

Inte alltid som man tänkt.

 Snortight 1300-tal i all ära, men efter den orangea klänningen ville jag prova något nytt. Dels ville jag ha ett plagg som jag trodde skulle kunna bli svalare om riktigt varma sommardagar än ålskinns-cotte, dels ville jag att den skulle kunna dubbla som överklänning kvällstid och kallare dagar.

Den här klänningen dök upp som projekt redan under medeltidsveckan 2013 då jag, full av beslutsångest försökte välja mellan ett krapprött och ljusblått ylle. Efter att ha stått och fotat, funderat, suckat, smsat alla kompisar, fikat *2 och svalt ett par klunkar hallonvin var mina tankar fortfarande inte uträtade. Så då väljer man grönt. Grönt blir alltid bra.

Modellen är inspirerad av flera av grönlandsfynden, ifrån No. 39(Museénummer D10581) tog jag de två sidopanelerna, och ifrån No. 41(Museénummer D10583) tog jag de tvådelade kilarna i fram och bakstycket. För att klänningen ska passa mig har måtten självklart anpassats. Delarna är ihopsydda med efterstygn, och därefter fällda med kastsöm åt ett håll för att dra ned på tid och öka slittåligheten. Tråden jag använt är 30/2 lintråd/knyppelgarn irån Bockens, som jag vaxat själv med bivax. Ärmarna är så kallade s-ärmar som finns beskrivna i Medieval Tailors Assistant(boken som jag alltid glömmer bort, och nästan alltid kan ta fram om jag inte kan lista ut något på annan väg. Ovärderlig i medeltidarens bibliotek!). Denna konstruerade jag dock genom att först göra en "vanlig" ärm med sömmen på insidan, prova in den, och sedan klippa isär och klistra ihop till en s-ärm. Knapparna är gjorda för att vara så lika i storleken som knapparna från Grönland och ser ut som små enbär(jag älskar för övrigt att tänka på tygknappar som små bär, de är ju så gulliga!)

Kraftigt förenklat ser grundkonstruktionen ut som ovan.
Figuren i mitten är dock utan mittsöm på rektanglarna i ryggen.


Ett par snabba bilder togs på klänningen under påskhelgen, dock inga i helbild då mina rosa gympadojor syntes alldeles för mycket. Så går det när man är lat och inte pallar gräva fram lämpliga skor. Doket sitter även på svaj av samma anledning, jag tänkte i mitt stilla sinne att det där med birgittahätta är ju klart överskattat. Det går bra ändå. Det gjorde det inte.

Något jag skulle göra annorlunda med det färdiga plagget i handen är att göra den något längre, göra betydligt smalare sömnsmåner, samt struntat i knapparna i livet. De känns alldeles för pråliga för detta plagg med facit i hand. Just nu är jag glad att plagget är färdigt och de tankar och kunskaper arbetet gett mig, men tanken är att klänningen ska säljas. Är du sugen så finns jag att kontakta här på bloggen eller via broback.sofia@gmail.com.


För att inte avsluta för negativt så har jag iallafall ett nytt klänningsprojekt på gång hemma, och detta känns betydligt mer lovande.

onsdag 21 januari 2015

Huvudbonads-bonanza!

Jag har så smått börjat sy en dräkt till min pojkvän, på handelsgillets stuvhörna hittade vi tunn grön kypert till en kjortel och svart vadmal till en struthätta.

Eftersom hättor är roliga att sy satte jag igång med att prova fram en toille häromdagen efter herjolfsnes no.66 som inspiration. Av spillbitarna skarvade jag ihop så att det gick att klippa ut fodret till en bycocket, som fick yttertyg av krapprött kläde från korps. 

Rejält tilltagen framkil, inga kilar i sidorna eller bak, enligt fyndet. Fållen och huvudhålet är ofållade, antingen fortsätter det vara så eller så tar jag tjuren vid hornen och lär mig att brickväva så att den får en sådan. Den som lever får se.

Lååång strut(räcker en bit nedanför rumpan) för att kunna knyta om hela kalaset till en chaperon om andan faller på.

Mössan blev lite knycklig på bilden men det är sådant man rättar till irl. På nedersta bilden syns även en liten söt skarv i det röda yttertyget, en detalj jag ogillade först men tycker mycket om nu.

Allt är handsytt med vaxad lintråd, förutom fällsömmen inuti mössan samt kanten, som är sydd med krapprött moragarn med kaststygn och pricksöm.

Summa: pojkvännen är nöjd(citat: "jag känner mig faktiskt inte lika obekväm i detta som jag trodde jag skulle göra!") och jag är nöjd. Härnäst kommer det elva byggas ut med skjortor och brokor! 

Inspirerande bilder för detta projekt följer: 

söndag 4 januari 2015

Årssummering och tankar om 2015

Då var 2014 lagt till handlingarna och jag tänkte väl försöka summera lite.

Året har varit så vansinnigt omvälvande med två flyttar, pendlande, plugg, nya vänner och allt som hör till det att jag helt enkelt inte fått så mycket gjort på sömnadsfronten. Mellan januari och maj låg alla mina prylar nedpackade i kartonger, och resterande delen av året har suget varit sporadiskt. 

Ändå har jag fått en del gjort! En martebosäck, en hosa till make åt en som låg ensam, två veckade remsor till krusdok, ett haklin, tre små särkar som säljbyttes mot bland annat en blå fruhätta, fyra coifer på beställning av några vänner, lite vävsömsbroderi, en nästan färdig Birgittahätta med broderi, en särk till mig, småpyssel på den pågående gröna grönlandsklänningen, och en påbörjad röd surcot även den i grönlandsmodell.

Vad har jag för tankar om 2015 då?
Först och främst behöver jag ett par skor, under 2014 använde jag endast kläderna under en eftermiddag under Söderköpings gästabud så det kändes inte lika nödvändigt då, men i år behövs det. Punkt. Hur eller varifrån de ska komma vet jag inte än.

Sedan är även planen att få färdigt de pågående småprojekten och även en av de påbörjade grönlandsklänningarna. Att lappa och sy in min orangea klänning ifrån 2013 står även på agendan då jag krympt ur den.

Utöver detta är även tanken att pojkvännen ska få en egen medeltidsgarderob. Till den planerar jag en eller två skjortor i linne, möjligen ett par brokor(om inte ett par gamla jag hittade i gömmorna passar), hosor, minst en rolig mössa och en cotehardie. Och så tänkte jag väl få tummen ur och blogga lite om grejer jag lovat att snacka lite mer om i tidigare inlägg.

Hoppas vi ses i medeltidsvärlden i år, eller åtminstone kanske råkar på varandra här på bloggen eller i gruppen Vi som syr medeltidskläder på facebook! 

God fortsättning!

Bonus: liten medeltidsselfie från min hall, vilket ven föranleder årets enda nyårslöfte: försöka komma ihåg att plocka ur nosringen när det vankas medeltid.