måndag 6 april 2015

Inte alltid som man tänkt.

 Snortight 1300-tal i all ära, men efter den orangea klänningen ville jag prova något nytt. Dels ville jag ha ett plagg som jag trodde skulle kunna bli svalare om riktigt varma sommardagar än ålskinns-cotte, dels ville jag att den skulle kunna dubbla som överklänning kvällstid och kallare dagar.

Den här klänningen dök upp som projekt redan under medeltidsveckan 2013 då jag, full av beslutsångest försökte välja mellan ett krapprött och ljusblått ylle. Efter att ha stått och fotat, funderat, suckat, smsat alla kompisar, fikat *2 och svalt ett par klunkar hallonvin var mina tankar fortfarande inte uträtade. Så då väljer man grönt. Grönt blir alltid bra.

Modellen är inspirerad av flera av grönlandsfynden, ifrån No. 39(Museénummer D10581) tog jag de två sidopanelerna, och ifrån No. 41(Museénummer D10583) tog jag de tvådelade kilarna i fram och bakstycket. För att klänningen ska passa mig har måtten självklart anpassats. Delarna är ihopsydda med efterstygn, och därefter fällda med kastsöm åt ett håll för att dra ned på tid och öka slittåligheten. Tråden jag använt är 30/2 lintråd/knyppelgarn irån Bockens, som jag vaxat själv med bivax. Ärmarna är så kallade s-ärmar som finns beskrivna i Medieval Tailors Assistant(boken som jag alltid glömmer bort, och nästan alltid kan ta fram om jag inte kan lista ut något på annan väg. Ovärderlig i medeltidarens bibliotek!). Denna konstruerade jag dock genom att först göra en "vanlig" ärm med sömmen på insidan, prova in den, och sedan klippa isär och klistra ihop till en s-ärm. Knapparna är gjorda för att vara så lika i storleken som knapparna från Grönland och ser ut som små enbär(jag älskar för övrigt att tänka på tygknappar som små bär, de är ju så gulliga!)

Kraftigt förenklat ser grundkonstruktionen ut som ovan.
Figuren i mitten är dock utan mittsöm på rektanglarna i ryggen.


Ett par snabba bilder togs på klänningen under påskhelgen, dock inga i helbild då mina rosa gympadojor syntes alldeles för mycket. Så går det när man är lat och inte pallar gräva fram lämpliga skor. Doket sitter även på svaj av samma anledning, jag tänkte i mitt stilla sinne att det där med birgittahätta är ju klart överskattat. Det går bra ändå. Det gjorde det inte.

Något jag skulle göra annorlunda med det färdiga plagget i handen är att göra den något längre, göra betydligt smalare sömnsmåner, samt struntat i knapparna i livet. De känns alldeles för pråliga för detta plagg med facit i hand. Just nu är jag glad att plagget är färdigt och de tankar och kunskaper arbetet gett mig, men tanken är att klänningen ska säljas. Är du sugen så finns jag att kontakta här på bloggen eller via broback.sofia@gmail.com.


För att inte avsluta för negativt så har jag iallafall ett nytt klänningsprojekt på gång hemma, och detta känns betydligt mer lovande.